Michael Arvidsson

idag låter jag en annan skribent få mer utrymme. 

Det vore gott om vi slöt upp kring kampen mot alliansens förödande politik istället för att skita i eget bo.

Efter ett samtal med en god vän som arbetar i det svenska försvaret så grunnar jag vidare på: demokrati och demokratibegreppet. vi konstaterade att en förändring har pågått ganska länge. En stor förändring har hänt - jag sätter förändringen till förra valet - hon satte den ännu tidigare….o förändringen ligger i en devalvering av humanismen, av synen p å demokrati, på kön och könsuttryck.

Jag har deltagit i en diskussion kring prostitution ett tag och följden har blitt att jag fortsatt läsa för att ta in mer “intryck” och “uttryck” kring just prostitution. min grundläggande känsla är att det ALLTID är fel när en människa kan uttrycka makten att köpa en annan människa just i det att han/hon kan. Slaveriet har vi avslutat officiellt för länge sedan och detta är en allmän känsla - ställningstagande hos mig. I diskussionen klassificeras vi motståndare som pryda, sexualfientliga och kvinnofientliga…o däri började jag tänka: är jag kvinnofientlig??? Som bög har jag ingen “fördel” i ett maktsnedvridigt system egentligen, men jag måste ändå vara medveten om makten som ligger mellan mina ben ur ett historiskt perspektiv…så är jag kvinnofientlig relaterad till sexualitet?

litteraturlistan har vuxit och jag betar av dom en efter en för att hitta “min” sanning då jag finner uttalandet förolämpande…som demokrat, som socialist, som queer…
men det ger ändå ett frö! vad tycker jag egentligen och vad står jag för?

i valrörelsen så finns det två partier som jag ser det som pratar och står för frigörelse: miljöpartiet och fi. Inom mitt eget parti så finns klara problem som synes klart då två av våra representanter påfinns av polis med prostituerade och Ja, jag tycker det är ett stort problem. LO förbunden har inte helt klart anammat de förändrings”attityder” som funnits för att sudda ut segregeringen relaterat till könsfrågan och ja, vi har även vi problem där. Så vad är en reaktiv sanning på detta?

Det är lördag kväll och som vanligt tänker jag för mycket…undrar…analyserar. men…jag är ledig.

Dagens inlägg från mig får komma från jonas gardell.
Mona Sahlin har mitt fulla förtroende, men det har också Gudrun Schyman, Maria Wetterstrand….

Solidariteten som är grunden för ett modernt samhälle där alla får plats - och får ta plats!

Könsmakten och dess påverkan på vårat arbete med jämlikhet - jämställdhet! Jag vill att vi slutar prata jämställdhet och istället skapar jämställdhet!

Arbete för alla - efter sin förmåga. Småföretagandet är mycket viktigt för att åstakomma en samhällskropp där arbeten skapas. Vi får heller inte missa att Socialism inte är samma sak som Kommunism! Därmed inte ont sagt om våra regeringskamrater - men det är en skillnad ihuru vi ser på saker och ting vilket inte alltid syns t.ex när vi pratar om privat vård och omsorg.

Miljötänket i allt vi gör. Vi måste ta ett steg till och skapa infrastruktur för hela landet så att man kan ställa bilen och om man måste använda bilen skall miljövänliga bränslen premieras på bekostnad av de gamla traditionella!

Utanförskapet - hänger ihop med rätten till arbete, utbildning, en värdig bostad. Vi skapar just nu mer segregation och därmed fler hot mot den svenska modellen. Jag är allvarligt oroad för den utvecklingen och den är akut att motverka.

Heteronormativiteten skapar murar som vi medvetet måste riva. Ett samhälle och dess deltagare skall INTE klassificeras utefter sexualitet, kön, hudfärg eller klass. Denna norm påverkar alla - i mångt och mycket negativt.

Ödmjukhet. Vi har varit det största partiet och vi har åstakommit mest av alla politiska partier när det gäller att utveckla den svenska demokratin och folkhemmet. folkhemmet är något vi skall vara stolt över och bilden av detta arbete bör tas fram igen.

Jag kommer göra mitt yttersta för att jag och min man är på plats och lyssnar på dig!

mvh

micke arvidsson

Ibland ramlar man över intressanta diskussioner och frågeställningar. Tyvärr sällan på “min” egen sida såsom sosse. Men det kanske skiljer sig ihuru man använder sin blogg? Min blogg är dagbok, tankeverkstad och diskussionforum.

Är på väg till biblioteket - på vägen till Borlänge…skall låna Petra Östergrens Porr, horor och feminister…

Pridefestivalen har blivit för mainstream. Pridefestivalen tar för stor plats och försöker krossa våra goda normer. Pridefestivalen är för dyr och är bara till för de rika, de som har jobb. Pridefestivalen är mest inresta deltagare, Stockholm är inte så hbt vänligt osv

Denna vecka är bloggarna och gammalmedia fyllda av inlägg och artiklar kring Pridefestivalen. En vecka per år får hbtq-folket andas fritt och behöver inte skydda sig mot sina belackare på samma sätt som i vanliga fall. Det är gott. Partiledare utfrågningen där samtliga demokratiska partier finns med sätter upp heteronormativiteten på den politiska agendan - och tilläggas bör att politik, det är viktigt - det är våra uttryck av våran bild av samhället och jag tycker inte det är konstigt att kd och sd inte är med där.

Det svenska samhället sett ur mina ögon har på en måte utvecklats otroligt mycket under de 60 åren som RFSL lett kampen för demokrati ihop med många andra demokratirörelser. För det är demokrati det hela handlar om - att öppna upp samhället och ta tillvara på alla individer i det öppna samhället. Pride är en mycket viktig händelse och det är inte bara för hbtq folket utan för samtliga deltagare och det är en viktig vecka för hela Sverige. En dröm vore ju att prideveckan kunde alternera mellan våra svenska städer för Gud skall veta att befrielsen behövs i alla hörn och inte bara i de svenska storstäderna.

Med kampen har nya begrepp kommit in för att vetenskapligt se och förstå hur och vad som styr motståndet mot norm-brytande uttryck. Vi har fått begrepp såsom Queer, Könsmakt, Heteronormativitet för att ge några viktiga exempel. Egentligen så är Queer ett uttryck som täcker hela den förändring vi ser och begreppet skall egentligen inte förklaras och bokföras då det förlorar sin kraft och sin energi. Men medvetenheten om sin egen delaktighet i samhällskroppen - i det mönster av uttryck som vi uttrycker - är av stor vikt. Denna medvetenhet belyser fördomarna vi alla har mot olika uttryck såsom inom hbt-rörelsen där man har väldigt svårt för T-delen av hbt relaterat till att det finns heterosexualitet där i vissa uttryck eller inom feministrörelsens mest extrema delar sätter det födda könet som mall för vem som är man och vem som är kvinna. De politiska partierna - även mitt eget Socialdemokraterna - har svårt att se den människa man skall företräda utan att DELA in dessa i kvinna, man, bög, svart, transsexuell, heterosexuell osv. Fackindelningar som görs utifrån ett heteronormativt tänkande! Istället för att se människan som just - människa.

Veckan i Stockholm har precis börjat - Debatten likaså och den fortsätter ju faktiskt ett par månader efter att veckan avslutats - men vore det inte på tiden att medvetenheten om samhällskroppens alla delar fortsatte året runt? Om detta lade grunden för allt vi gör? Bara en tanke in i Pride 2010….Nu ut i solen. Verklighetens folk - finns överallt så idag är jag pride i min trädgård med mina man och min hund.

“Det är snarare RFSLs, eller Öppna moderaters, HBT-sossar etc ordföranden och inte Prides (helt oberoende av individerna som innehar posterna just nu) som skall lyfta och driva den hbtq-politiska debatten.”

Men Jon, finns det en hbtq-politisk debatt? Och vars förs den - den förs då inte inom min egen förening RFSL. Om den förs i någon av de politiska partierna så den då mig främmande som aktiv socialdemokrat. Jag läser och följder debatten…o jag ser inget. Det jag sett från etablissemanget inom hbtq världen - läs bögarna - är en ovilja att ta ställning för varandra, att våga förändra och vidarutveckla den rörelse vi alla är del i - Att få vara fria. Baksidan av rörelsen är utanförskapet vi föder - den uppdelade med flatorna på en sida - bögarna på den andra. T-delen har vi som mest överseende med då det är showtransan medans de övriga ofta räknas bort relaterat till att vi diskriminerar den heterosexualitet som “kan” finnas./ se artikeln av Sara/Claes i kom ut) Det finns ingen diskussion och går vi vidare till q ( o jag är jävligt glad över att du faktiskt skriver hbtq ) då går de flesta bögarna upp i brygga och inte för att dom njuter sex utanför att dom spyr. när det sedan gäller övriga maktfaktorer så är qx förlaget ett av de största inom hbtq världen…hur ser du till att skapa rum för diskussion och vidarutveckling av den rörelse du faktiskt var del av att skapa…O jag vill tillägga att jag känner stor ödmjukhet inför din erfarenhet och ditt deltagande : men hur går vi vidare. Hur få vi oss att se att befrielsen inte enbart handlar om oss inom hbt - utan även inom heterosexualiteten? För mig har den naturliga lösningar varit queer tanken/paradigmet/uttrycken…men vill gärna vara del i diskussionen - både inom RFSL där inga möjligheter ges för diskussion - och inom hbtqrörelsen där vi dock inte ser några naturliga mötesplatser. Vi går nu in i Pride 2010 och en del av rörelsens grund finns på plats - några av oss andra väljer bort närvaron i huvudstaden.

Jag önskar alla ett gott pride och en levande stark DEMONSTRATION i mänskliga rättigheter…för oss alla, med oss alla.

Tv visar ett program som till viss del handlar om Båstad. Som stad och som befrielse punkt för en rad transvestiter. Programmet är otroligt bra gjort. Utan moraliserande och skuldbeläggande utan rakt på. Det här är jag.

Jag har under ett par år haft förmånen att vara vän med Sara Lund/Claes Schmidt från Malmö. Den mannen/kvinnan har lärt mig mer om normer och kön än någon annan.  Kanhända är det en del av den utveckling jag har gjort från förra årets pride - med det tema som då stod för dörren och som från mina bögar ifrågasattes så starkt! Diskussionerna i den frågan pågår fortfarande - men jag undrar: vet man egentligen va man diskuterar? Har man överhuvudtaget tänkt tanken på manligt och kvinnligt?

Sedan när du gått igenom programmet…när du tänkt. Då kan vi diskutera samhälle, politik, solidaritet, könsmakt och hur man uppnår ett jämställt och jämlikt samhälle. Poängen ligger nämligen här tror jag : när det gäller att vinna valet i år. När det gäller att för en gång skull stänga utredningar och diskussioner om jämställdhet och göra något! Agera. Vi kan inte kalla oss radikala socialister och önska maktunderlag för regering om vi inte ens kan lösa sådana här enkla frågor! Då är vi inte värd att vinna valet! Då vinner vi på floskler!!!
Att vara människa - det är svårt och det kommer alltid vara svårt. Frågan är vad vi gör med det hela. Hur vi uttrycker oss - vilka ståndspunkter vi tar och vilken credit vi kan få för det som kommer ur våra förslag. så enkelt är det faktiskt.

Är svaret viktigt?

Som feminist och queer så är det för mig otroligt viktigt. Och för mig är det en befrielse. Titta på tv-programmet….vad ser du?

I år skall jag - vi inte delta. Vi drar till skåne istället och min syster. först kändes det som konstigt. fast å andra sidan - hur mycket pride är det jag upplever. Man betalar dyra cash för en öl i plastglas och i år har dom dessutom flyttat festivalen från den enda rätta platsen - Södermalm! revolutionens vagga i sthlm…hur mycket revolution finns det på östermalm? ler

jag har efter förra årets pride läst de mesta som finns att läsa kring uttrycket Queer, kring feminism och maktspel. Jag har dragit kontenta av det jag läst och lyckats binda ihop känslan av ett sammanhang med mitt eget tyckande. Mitt uttryck är queer…jag är fortfarande bög - då jag älskar en man och lever med en man - men begreppet queer uttrycker egentligen allt jag står för - från socialismen till kärleken. Jag har dock hittat ett klipp från youtube - hoppas jag kan länka det - för det säger allt! För dig som är man alltså…för dig som är kvinna…du får dig ett gott skratt. och prova logiken på din man!!!

För övrigt eldar jag i kaminen ikväll - för det är kallt i Sandviken…då min semester har börjat..men just nu, så gör det inget.

Jag är lyckligt lottad. Jag har en vision och den visionen vilar på fakta: jag är olof palmes barn. för mig, var min uppväxt guld. Vi flyttade från en 1 1/2 med utedass och kallvatten i kran till en trea i miljonprogrammet. jag vet det är fult att prata om miljonprogrammet - men för mig var det frihet - det var jämlikhet och det var jämställdhet. En mycket stark hyresgästförening skapade gårdsfester med helstekt gris - sång och samkväm…..där ligger min grund i tanke: vi är alla del av samhällskroppen och vi skapar efter förmåga vår verklighet. Solidaritet är ett annat begrepp som sammansluter hela min existens - även idag.

Vi har havererat på vägen. Som Socialist så går det bara att konstatera och bekräfta…så hur går vi vidare?  Vi har val i år - 2010 - och vi har en mastodont kampanj mot Mona Sahlin. självklart är den kampanjen grundad på rädsla!!! Vi kan vinna åter makten och skapa folkhem - men vi måste stå rak. Gör vi det?